Fotografier, DPI och PPI

Hur många DPI är det på ett foto?

Låt oss börja med att titta på vad DPI betyder. Det är en amerikansk term som betyder Dots Per Inch, d v s punkter per tum. Det är med andra ord ett mått på hur tätt bildpunkterna sitter, i Sverige borde vi använda punkter/meter eller något liknande. Vi har ju trots allt gått över till metersystemet.

Med denna kunskap i bakfickan kan vi titta på en digitalkamera med en "upplösning" på 2048 ggr 1536 bildpunkter. Denna ganska vanliga 3-megapixelkamera har en bildsensor som är 2/3 tum bred. DPI i sidled borde då bli 2048/(2/3 tum) vilket blir 3072 punkter/tum. Jag råkar veta att bildpunkterna på den här kameran är kvadratiska, så vi vet att det är samma punkttäthet i höjdled.

Det verkar ju enkelt. Vi kan ju för säkerhets skull titta på egenskaperna på ett foto. I stort sett alla digitalkameror märker upp tagna fotografier med så kallad EXIF-data. En snabb titt där avslöjar att DPI-måttet är: 72! Vad är nu detta? Om vi snabbt räknar baklänges, ser vi att bildsensorn borde vara 3072/72 = c:a 43 tum bred...

Bildsensorn är uppenbarligen inte vad man hänger upp DPI på. Istället motsvarar 72 DPI punktätheten på en ganska dålig datorskärm. Kameran kan förstås inte veta vilken skärm du kommer att använda för att titta på dina fotografier, så 72 DPI är bara en gissning. Fotografiets angivna DPI är med andra ord bara bullshit.

I rubriken nämns PPI. PPI är Pixels Per Inch. På engelska gör man nämligen skillnad på punkter på en bildskärm (pixels) och punkter på papper (dots). För en svensk finns det ingen större anledningen att göra den distinktionen. Som en parantes kan man ju tycka att exempelfotografiet borde ha upplösningen 72 PPI, men det finns inget sådant fält i EXIF.

Detta låter ju bra, vi kan tydligen bara skita i DPI. Så är det, men bara om du inte tänkt skriva ut eller trycka fotografierna. Om du skriver ut själv brukar skrivaren kunna klura ut bildens punkttätheten själv, du behöver bara tala om hur stor du vill att bilden ska vara.

Går man däremot till ett tryckeri finns en gammal tradition att stirra sig blind på hur många dpi som anges för bilden. Säg att du vill ha ungefär 17 * 12.5 cm (5 tum hög), lagom för ett liggande A5. Tryckeriet "vet" att du vill ha 72 dpi. Så bara för att vara snälla skalar de om din bild till 17 * 12.5 cm och behåller 72 dpi. Om man går från 43 tum (enligt uträkning ovan) till 7 tum (ungefär 17 cm) med bibehållen punkttäthet, kommer bara ungefär var sjätte bildpunkt i bredd med. Ditto i höjdled. Totalt kommer bara ungefär var fyrtionde bildpunkt med! Läs om detta stycke ett par gånger!

I ärlighetens namn vill tryckeriet oftast ha nöjda kunder, så innan de trycker talar de förmodligen om att det kommer att se för jävligt ut. Det är däremot inte säkert att de klarar av att förklara varför. Sedan finns det många tryckerier som gör rätt från början, dvs inser att man som kund vill ha högsta möjliga kvalitet givet det bildmaterial man levererar och ändrar DPI-måttet.

Om man får problem med tryckeriet kan det vara bra att själv rätta till DPI-måttet. Det kan man göra i de flesta fotoredigeringsprogram. Ibland måste man explicit tala om att man INTE vill förstöra bildpunkter. Det är rätt lätt att räkna ut hur många DPI man vill ha utan att tappa information. Ta antalet bildpunkter i bredd och dividera med önskad bredd i tum. Med ovanstående värden blir det 2048 / 5 = 409,6 DPI som avrundas till 410 DPI.

Man kan räkna omvänt också för att ta reda på hur stort man kan trycka en bild. En tumregel är att 300 dpi och mer blir utmärkt bildkvalitet. 150 dpi kan se OK ut, lägre än så bör man inte gå. För att räkna ut maxstorlek dividerar man antalet bildpunkter i bredd med önskat punkttäthet. Vill man skriva ut eller trycka exempelbilden med utmärkt kvalitet (300 dpi), blir det 2048/300 = 6,83 tum eller 16,9 cm. Med minsta punkttäthet 150 dpi blir det högst c:a 33.9 cm breda bilder.

Eftersom det bara är tumregler måste man titta på varje enskilt fall för att vara säker. I en tid med så bra skrivare som nu, är det kanske den främsta anledningen att gå till ett tryckeri. De har det kunnande som krävs för att kunna bedöma om en bild blir tillräckligt bra i tryck eller inte. Ett tips i sammanhanget är att det ofta går att skala upp en bild så att den håller att trycka i större skala. Detta är också något som ett tryckeri kan hjälpa till med. Att skala är i sig inte särskilt svårt, men att få till rätt skärpa är inte helt lätt, särskilt inte som det oftast inte går att bedöma på datorskärmen hur det kommer att se ut på papper.

Om PM

PM är ett digitalt bildarkiv baserat på Microsoft SQL Server 2000.

Programmet är gjort för miljöer med flera användare där det passar med en central gemensam server.

Läs mer här